Att ta sig fram på två hjul

Jag gick med ICA klassikern och har fått 4 olika delmål att uppnå. Ett enkelt sätt att få fart på kroppen. Ett av delmomenten var att cykla 9 mil under 9 veckor ( Vättern runt). Så i April satte jag mig på cykeln och trampade iväg mot jobb. Jag kan helt ärligt säga att första dagen grät jag nästan över hur jobbigt jag tyckte det var att cykla de 6,5 km jag har till jobb och hur tråkigt jag tyckte det var.

Man cyklar genom staden sus och dus..parker, industribyn...

Men under vägens gång har jag istället börjat uppskatta att cykla. Jag får andas frisk stadsluft varje dag. Se, lukta och upptäcka min egen stad på ett annat sätt. Dessutom får jag en gratis vardagsmotion.

Gamla Väster

Morgon längst kanalen

Rangerbanana och en vy över stan, centralen, Malmö Live Turning Torso... 

Jag ser små detaljer på dörrar och hus som jag aldrig sett förr och en massa vacker arkitektektur. Hittar intressanta ställen som jag lägger på minnet för ett besök en dag...en ny antikaffär, snygga kläder, inredning, caféer, restauranger...

Vilken cool staty som hänger längst Adelgatan ovanför ett konstgalleri

En ram som ger oss en vacker inramning över en av våra hamninlopp nere vid Dockan

Målning nere i Industrihamnen

Jag testar nya vägar genom parker, stadstrafik, industribyn, kullergator. Jag ser och möter olika sorters människor...killen som går till skolan med bollen under armen, joggaren som kämpar sig fram, mamman som stretar iväg med sina barn till skolan, kärleksparen, de klantiga, de trötta, de stora, de små. Människor av alla dess slag och på alla dess platser.

När det regnar så ber jag P köra mig eller så tar jag bilen till jobb. Det är ju inte fasligt kul att cykla i regn. Så jag hoppas på att klara Oktober ut på cykeln...men vi får väl se när stålhingsten parkeras i garaget igen.

Ser ni denna tjej med hörlurarna på, japp då är det mig ni möter.

Så upp och hoppa på er cykel och utforska er stad

Kram Kajsa

Ps. Håll tummarna för mig och min dotter på Lördag 2 September, då ska vi kämpa oss igenom en mil på Midnattsloppet....vi har klarat 5 km än så länge i träningsspåret. Så man kan kalla det en rejäl utmaning Ds.

Modig som ett lejon, men bortkommen ändå

Jag kände mig bortkommen för jag inte visste hur jag skulle bete mig, men modig som ett lejon för att jag traskade ut på okänd mark när vi gick på onsdagsmiddag hos vännerna. Jag lät mig smakas, av dessa rackare (eller umgicks med dem, som jag och en tjejkompis brukar säga när vi tycker något är lite ”slajmigt”)

 

Jag umgicks med dessa igår...modigt!!

Döm om min förvåning, det var ju inte alls farligt! Jag stoppade i alla fall i mig tre stycken… och dog inte på kuppen. Ja, man är ju lite kräsen och rädd för nya smaker, när jag tycker det ser konstigt ut (mammas fel), men jag kämpar för att lära mig våga lite mer.

 

Pumpking Pie

Efterrätten var även okänd mark för mig, när det serverades Pumpkin Pie….låter bättre på engelska, än svenska…. och det var en bekväm smak men inte överdådig. Ja, jag känner mig lite förvånnad själv att jag vågade och fann det helt OK. När det var dags att cykla hem, fick jag en Doggy bag med hem, fylld med kvällen läckerheter, så idag kalasar jag på jobb.

Regnet faller obörnhörligt utanför, det är grått, kallt och rått i höstluften

Stryktvätt delux, är som en dålig bakläxa när man inte tar tag i det från början.

Kvällen blev sen igår, så idag är det vila som gäller, kanske fortsätta ta mig an den stora högen stryktvätt som ligger där och väntar. Vännerna som vi ska träffa imorgon för en härlig dejt, tyckte att vi kunde komma skrynkliga, de gillade oss oavsett… känns ju så där lockande men skönt att veta. I ärlighetens namn så är stryktvätt otroligt oinspirerande att ta sig an, ja alla hushålls sysslor är väl så…det är trevligare att bara göra roliga saker. Men som min mamma brukar säga – man måste ha tråkigt för att uppskatta det roliga. Så ikväll är det tråkigt jag ska umgås med.

Ha en fin torsdag alla vackra människor!!

Kram Kajsa