Tre lååååånga veckor

Lite sol har man allt fått om nosen den sista semesterveckan. Det känns ju faktiskt toppen. Och de tre veckorna har känts innehållsrika, roliga, spontana och härliga. Det har varit en superbra semester.

Solen gjorde att vi började veckan med en cykeltur i stan, spelade Backgammon på en liten servering. Njöt av solen och fick hux flux ett par kompisar som tittade förbi så där spontant.

Tisdag kvällen bjöd på P Floyd, ett tribute band från Dalarna i Dalby stenbrott. 5500 Pink Floyd sugna människor vallfärdades dit och det blev trångt om plats. Vi fick plats på en klippavsats på andra sidan sjön. Vi såg väldigt lite, men fick höra på en fantastisk konsert på en naturskön plats.

Dalby stenbrott och härlig Pink Floyd musik i sommarkvällen

Under tiden var det ungdomar som dök i vattnet från de höga klippavsatserna ( fast man inte får) och det kändes lite läskigt. Kanske för jag själv inte gärna dyker ner i vattnet....jag går mer i som en tant eller dyker från kanten ( inte ens från den låga trampolinen).

Kan det bli mer sommar?

På Torsdagen körde vi ut till kolonin och klippte gräs, rensade trädgårdsland, solade, grillade och på kvällen tände vi en brasa. Sen satt och lyssnade på hur det sprakade, sen la vi oss ner i stolarna och spanade in stjärnorna som glittrade på himlavalvet. Jag såg en stjärna falla och önskade mig något fort, et har inte slagit in än.
Fredagen startade med en störtskur som övergick till sol och ett ljummet småregn. Då passade jag på att arbeta!!

Lite regn, lite sol är hur bra som helst

Det knastrade fint under flip flopen och det ljumna regnet med sol värmde gott. En skön dag hade startat. När det blev som varmast, då kunde man ju inte arbeta, då hade vi högläsning från boken  Ace Frehley - No regrets istället // I december 1972 satte två musiker in en annons i Village Voice: SÖKES: SOLOGITARRIST - både flashig och kompetent.
Ace Frehley tyckte att han stämde in på båda punkterna så han svarade på annonsen. Resten är rock'n'roll-historia. Ace Frehley är gitarrguden som sprängde alla gränser och överlevde. I No regrets tar han med alla fans på en hejdlös resa genom Kisstorien. Här berättar han för första gången sin version av framgångssagan, han censurerar inget och han ångrar inget.

Vår TV i kolonin är högläsning av Kiss historia

Mannen är en stor Kissfantast och har flera gånger sagt att vi gifter oss först när jag kan ALLA låtar med Kiss. Nu charmar jag honom med högläsning istället. Hemma brukar vi se på TV serier - i stugan blir det högläsning och då heter det - Blir det ett avsnitt idag?

Fredagen bytade vi Kiss mot en annan nostalgi trip. Vi  Åkte på Sing- a- long bio utomhus i Veberöd och såg....

Jaaa..... Grease... med sånghäfte satt vi där och sjöng till alla låtar .... klämde i från tårna.

....förutom Beautyschool dropout, som vi alla kom fram till att den var den sämsta sången i filmen och den tråkigaste scenen. Man kan varje låt och varje scen, men ändå tröttnar man aldrig. Gillar ni Grease??

Lördag blev det spontangrill med kompisarna och för att vara snygg och inte kolonismutsig fick jag slänga mig i bilen och köra in till köpcentret och spontanhandla en ny klänning till mig och en ny skjorta till mannen. Klockrena köp och en klockren kväll. Söndagskväll och sista dagen på ledigheten var det söndagsmiddag och soffhäng hos vännerna. Hur bra är det inte att avsluta så??

Härlig lunchrast

Börjar arbetsveckan med strandhäng på lunchen...och middag hos mamma på kvällen. Känns bra så!!
Nu jobbar vi på en vecka och en dag sen rymmer vi från Sverige.

Har ni det lika bra som vi?

Kram Kajsa

Modig som ett lejon, men bortkommen ändå

Jag kände mig bortkommen för jag inte visste hur jag skulle bete mig, men modig som ett lejon för att jag traskade ut på okänd mark när vi gick på onsdagsmiddag hos vännerna. Jag lät mig smakas, av dessa rackare (eller umgicks med dem, som jag och en tjejkompis brukar säga när vi tycker något är lite ”slajmigt”)

 

Jag umgicks med dessa igår...modigt!!

Döm om min förvåning, det var ju inte alls farligt! Jag stoppade i alla fall i mig tre stycken… och dog inte på kuppen. Ja, man är ju lite kräsen och rädd för nya smaker, när jag tycker det ser konstigt ut (mammas fel), men jag kämpar för att lära mig våga lite mer.

 

Pumpking Pie

Efterrätten var även okänd mark för mig, när det serverades Pumpkin Pie….låter bättre på engelska, än svenska…. och det var en bekväm smak men inte överdådig. Ja, jag känner mig lite förvånnad själv att jag vågade och fann det helt OK. När det var dags att cykla hem, fick jag en Doggy bag med hem, fylld med kvällen läckerheter, så idag kalasar jag på jobb.

Regnet faller obörnhörligt utanför, det är grått, kallt och rått i höstluften

Stryktvätt delux, är som en dålig bakläxa när man inte tar tag i det från början.

Kvällen blev sen igår, så idag är det vila som gäller, kanske fortsätta ta mig an den stora högen stryktvätt som ligger där och väntar. Vännerna som vi ska träffa imorgon för en härlig dejt, tyckte att vi kunde komma skrynkliga, de gillade oss oavsett… känns ju så där lockande men skönt att veta. I ärlighetens namn så är stryktvätt otroligt oinspirerande att ta sig an, ja alla hushålls sysslor är väl så…det är trevligare att bara göra roliga saker. Men som min mamma brukar säga – man måste ha tråkigt för att uppskatta det roliga. Så ikväll är det tråkigt jag ska umgås med.

Ha en fin torsdag alla vackra människor!!

Kram Kajsa