Med en nypa salt runt jorden – Sverige

När jag växte upp så åt vi mat som alla andra. Mamma var den som stod vid spisen och jo, det gick att äta, men någon gourmetkock kan jag knappast kalla henne. Kryddorna i skåpet hos henne är enkla… salt, peppar och lökpulver… ungefär. Mammas mostrar däremot var stor ”rumpade” damer som var fenomenala i köket… jag vill nog aldrig bli fenomenal med tanken på hur de rumporna såg ut, men lite bättre kan jag ju alltid bli.

Själv har jag varit kräsen i flera år, matlagningen var som mammas fast med fler kryddor. Uttråkad över mat, att äta och laga till en kräsen familj….sen blev jag 30 och mat blev ju faktiskt lite mer intressant om ett roligt recept hittades….sen blev jag 39 och byta ut en del av familjen och fick lära mig att smaka mer smaker, våga ta det där lilla steget extra. Jag har en fantastisk sambo till att laga mat… det är lyx!! Så jag själv lagar inte så mycket mat hemma.

En kväll när jag slötittade på tv, fastnade jag för filmen Julia & Julie som handlar om två kvinnor parallellt – Julia Child under 30 talet i Frankrike som sedan kom ut med en makalös receptbok på flera hundra sidor och nutidens Julie som får en idé att laga sig igenom kokboken och blogga om det. Då kom min idé upp…att laga mig igenom världen med genuina recept hämtade från folk runt omkring mig och så började receptjakten.

Jag har lärt mig en sak – man höftar, lägger till och drar ifrån…man går på känsla???? och jag som är så receptbunden… HJÄLP!! Går känsla att köpa??

Nu är det dags att börja med mitt projekt, kasta av mig skorna, slänga mig ut i en matvärld så stor, våga mig på nya smaker även om jag är skeptisk mot en del av recepten som jag fått i min hand….men nu jävlar ska jag våga…jag kvalar upp ärmarna och sätter igång. Fram för maten och ut med kräsenheten!!

Min första utmaning är i Sverige, det mest svenska man kan tänka sig -  Köttbullar och brunsås. Då tänker ni kanske… skulle det vara en utmaning?  Jodå för jag har mer eller mindre aldrig gjort egna köttbullar (förutom ett misslyckat försök för ca 20 år sedan) och brunsås … näe, inte det heller. Jag gillar att göra kalla röror, det är jag superbra på (tycker jag).

Brunsåsen är väl det som gör hela rätten och mannens mormor gör brunsås – to die for!! 
Så nu ska jag ringa den gamla damen och få reda på hennes hemlighet.



Enkla ingredineser är allt som behövs

 

Köttbullar och Brunsås på Mormors vis

Här höftar man!!

Blandfärs
salt & Peppar
Riven gul lök
Ägg
Ströbröd och vatten , så det står och sväller en stund
En nypa socker ( förhöjer smakerna)

Brunsås

Smält en bra klick smör
Vispa ner mjöl och spä med vatten - får inte klumpa sig
Buljongtärning
Grädde
salt & peppar
En nypa salt
Colorit soja
Stekskyn från köttbullarna

Blanda smeten, rulla med sköljda händer i kallt vatten, så blir det inte så klibbigt. Köket ser ut som någon sprängt något, saker överallt, ströbrödsmulor och skålar....
Ugn 150 grader och in med de stekta köttbullarna där under tiden man stekte nya. Skyn därifrån hällde jag i såsen till slutet. Och hemligheten var socker.....


Köttbullsflisor med brunsås, gele, rivna morrötter och kokt potatis

 

Cigarra från Portugal var en gott alternativ till.

 

 

Mitt resultat blev ju inte snyggt!! Köttbullarna blev lite för lösa, så vi kallade dem för Köttbullsfliser istället för bullar, men smaken var perfekt. Såsen den blev klart godkänd, jag är nöjd!! Den hade jag gärna ätit mer av, med sked...men den tog slut. Jag ser det som ett gott betyg inte att jag gjort för lite sås, inte.  Vi valde ett rött vin med lite rökig smak från Portugal, Cigarra Systemet: 2565 till maten, den passade superbra.

Enkel äpplekaka med bara socker, ströbröd och smör

 Som lite bonus gjorde jag en enkel äpplekaka, det var vi värda tycker jag efter lite slit en söndagskväll i köket. Efteråt blev det skön slappa i soffan Söndag framför tv:n.

Nästa gång blir det mer sydlig mat, slickar mig redan om munnen. Häng med vet jag !!

Kram Kajsa