A Guniess a day keeps the doctor away

Dublin, en stad full med historia, leende människor och ett sjudande liv – hit for vi med en förhoppning av en härlig weekendresa, och det var just det vi fick, en härlig weekend..

 

Vi fixade alla utom den översta på vår resa

 

Tåget över sundet tar oss lätt till Kastrup

Fick en liten lista med viktiga adresser av en arbetskamrat till mannen, som kommer från Irland, sen var det bara att kliva på planet mot Irland.  Landade och Smått förvirrade letade vi upp shuttlebussen som skulle ta oss in mot centrum. När det var dags att hoppa av sa Chauffören till och väl av blev det mer en gåta åt vilket håll vi skulle gå. Jag tyckte åt höger och mannen framåt…vi gick framåt, vilket var fel, men det var även höger så det blev en del yrande innan vi till slut hamnade på vårt hotell.

Butlers Townhouse i Ballsbridge

Butlers Townhouse, ett litet pittoreskt hotell med vacker interiör. Lagom avstånd till Centrum (ca 20 minuter gångavstånd), trevlig service, sköna sängar och en skön dusch.

Fredag, ny i stan då vet man inte hur långt det är eller vart man ska gå, men vi hade ett mål – Merrow row, vi hamnade på hälften av vägen och hittade en liten pub som vi slank in på. Vi vandrade sedan tillbaka mot där vi yrade när vi letade efter hotellet. Här hittade vi en pub som inte var poppis stället på jorden, men där var ett äldre par (runt 70) som underhöll – de dansade kvällen igenom, inte en enda takt i hela kroppen, men så glada. I slutet av kvällen var även jag uppe och dansade med de Irländska tjejerna och man kände sig nästan som en i gänget.

Lördag – Full Irish breakfast i det lilla hotellet innehöll korv, bönor, bacon, ägg, tomater, svamp, potatis, black & White (?) och rostat bröd. En frukost man stod sig på ett bra tag.

Traditional Irish breakfast

Vi vandrade via Pembroke Road och Merrow Row in till Stephen Green park, en park där man samlas för picknick och skön avkoppling. I det ena hörnet kom man ut via Grafton Road som är det stora Shoppingstråket med mängder av affärer och gatukonstnärer. Våra första mål var att se frun som sålde fisk på dagen och ”fisken” på kvällen:

Walk of fame utanför teatern



Molly Malone

In Dublin's fair city,

Where the girls are so pretty,

I first set my eyes on sweet Molly Malone,

As she wheeled her wheel-barrow,

Through streets broad and narrow,

Crying, "Cockles and mussels, alive, alive, oh!"

 

En paus var på plats på Grogan Castle Lounge med en god toast, Guiness and Irländsk Cider som inte är lika söt som den här hemma. Ganska skönt att sträcka på benen.

Det här blev av en liten favorit i Dublin

Sen blev det såklart ett stopp vid Phil Lynnot från Thin Lizzy statyn som bara var tvungen att besökas. När de var i Lund på 80 talet så var min syster där och tog honom på foten (det var stort för henne), så jag gjorde likadant…kanske inte lika stort, men en ganska kul grej att säga till syrran.

Phil Lynnot

Sen var det Guinnes storehouse att besöka, men det blev några stopp i solen på vägen, för det var en lång bit att vandra. På en av pauserna fick vi oss en pratstund med några Irländare om ditt och datt.

På väg till Guiness storehouse



Alla skyltar är med dubbel textning



Stone upon stone upon pallen stone

Guiness Store house (köp inträdet i förväg över nätet!), ett 7 våningar stort muséum fylld med Guiness reklamprylar i allt från mat till kläder, guidade turer, Guiness reklam över tiden, lär dig hur man häller upp en Guiness på rätt sätt från en öl pump, provsmaka Guiness på rätt sätt – Andas in, drick, svälj, andas ut via näsan och känn sötman på tungan, rökigheten på sidan och beskheten längst bak på tungan

Imponerande mängd

God mat



A woman need a man like a fish needs a bicycle

Provsmakning

Barer, restauranger och det mest besökta stället – Gravitude bar med en 360 graders Panorama över Dublin. Här kändes det som man var på världens största mingelparty/firmafest. Med inträdesbiljeten fick man en pint Guiness, så man fick ju testa det svarta guldet, som egentligen är mörkrött – och döm till min förvåning, jag tyckte det var ganska gott.

Alltid redo för ett stort Mingelparty

Guiness



Utsikten från Gravitude Bar över Dublin

Efter detta besök som tog minst 3 timmar, begav vi oss ner till Temple Bar området. Ett område där publivet, nattlivet sjuder, livemusiken klingar högt och stämningen på topp och såklart lite av en turistfälla. Vi stannade bar en stund sen begav vi oss vidare genom Stephen Green park och ner på Merrow Road och till O´Donoghues, där Irländarna samlas för en pint Guiness eller två. Det här låter kanske lite knäppt, men vad som vi blev mest glada för att äta denna helgen var ost och skink toast med senap….jag vet, enkelt, lätt och väldigt vanligt….och kanske inte så Irländkst.

Vanligt förekommande

Temple Bar området

Söndagen kommer alldeles för fort, hemfärden likaså och vi var tvungna att säga adjö. Taxiresan till flyget blev mer intressant med en Chaufför som kunde lite historia, pekade ut lite ställen och dessutom förklarade att Bono i U2 inte kallades Bono längre utan Gud, då han gör så mycket för världen. En stolt irländare som gjorde sista tiden i Irland lite mer intressant….vi vill tillbaka!!

 

 

Med sköna minnen och smaker har vi landat hemma igen till vardag, sol och en härlig vår och sommar framför oss.

Kram Kajsa

Som en skattgömma

Ibland är jag så glömsk, eller mer kanske har en överhettad hjärna av gud vet vad. Jag har ju inget att skylla på!! Denna helg har det t.ex. inte gått fort fram… speciellt inte igår. Igår var jag som en snigel som glömt bort hur man tar sig framåt och med den snabbheten kombinerade jag detta ultraslowmotion mode med att göra slow cooking som blev klar typ nio på kvällen. Ja, det var inte meningen att vi skulle ha så sen mat, nä, den skulle vara klart klockan sju. Anledningen var att jag var typ två timmar senare till affären än vad jag skulle…så där har ni det. S L O W!!!!

Men tillbaks till glömskan!! Städade litegrann igår och rumsterade runt i garderoben. I en påse fanns ju skatten jag fick av mamma för ett par veckor sedan.

En gammal luggsliten låda med en vacker skatt

En luggsliten låda med ordet fjädrar på i snirklig stil. Den där alldeles speciella stilen som min pappas morbror (fast jag kallade alltid honom för Morbror Johnny när han levde) hade. Mannen som i flera år var min brevvän från Hägersten, som gjorde vackra snidade stavar, skickade foton från sina Ålandsresor och som ibland skickade med en peng i brevet. Morbror Johnny som hade en särbo som kallades Kajsa fast hon hette Karin.

 

I lådan fanns vackra fjädrar av olika slag, några hattborstar och en brosch. Fjädrar i vackra färger som koboltblått, karminrött, smaragdgrönt, sköldpaddsfärg. Som en liten skattgömma med de allra finaste fjädrarna.

 

En låda full med vackra fjädrar

Jag satt där och fingrade en stund, sen la jag på locket och gömde undan lådan igen. Tänk nästa gång jag plockar fram asken igen så blir jag lika glad för att hitta min luggslitna låda med den finaste skatten och de skönaste minnena av min ”morbror”.
Önskar er en mjuk och skön vecka!

Kram Kajsa