Visar inlägg med etikett Phil Lynnot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Phil Lynnot. Visa alla inlägg

tisdag 21 april 2015

A Guniess a day keeps the doctor away


Dublin, en stad full med historia, leende människor och ett sjudande liv – hit for vi med en förhoppning av en härlig weekendresa, och det var just det vi fick, en härlig weekend..
 

Vi fixade alla utom den översta på vår resa

 

Tåget över sundet tar oss lätt till Kastrup
Fick en liten lista med viktiga adresser av en arbetskamrat till mannen, som kommer från Irland, sen var det bara att kliva på planet mot Irland.  Landade och Smått förvirrade letade vi upp shuttlebussen som skulle ta oss in mot centrum. När det var dags att hoppa av sa Chauffören till och väl av blev det mer en gåta åt vilket håll vi skulle gå. Jag tyckte åt höger och mannen framåt…vi gick framåt, vilket var fel, men det var även höger så det blev en del yrande innan vi till slut hamnade på vårt hotell.
Butlers Townhouse i Ballsbridge
Butlers Townhouse, ett litet pittoreskt hotell med vacker interiör. Lagom avstånd till Centrum (ca 20 minuter gångavstånd), trevlig service, sköna sängar och en skön dusch.

Fredag, ny i stan då vet man inte hur långt det är eller vart man ska gå, men vi hade ett mål – Merrow row, vi hamnade på hälften av vägen och hittade en liten pub som vi slank in på. Vi vandrade sedan tillbaka mot där vi yrade när vi letade efter hotellet. Här hittade vi en pub som inte var poppis stället på jorden, men där var ett äldre par (runt 70) som underhöll – de dansade kvällen igenom, inte en enda takt i hela kroppen, men så glada. I slutet av kvällen var även jag uppe och dansade med de Irländska tjejerna och man kände sig nästan som en i gänget.

Lördag – Full Irish breakfast i det lilla hotellet innehöll korv, bönor, bacon, ägg, tomater, svamp, potatis, black & White (?) och rostat bröd. En frukost man stod sig på ett bra tag.

Traditional Irish breakfast
Vi vandrade via Pembroke Road och Merrow Row in till Stephen Green park, en park där man samlas för picknick och skön avkoppling. I det ena hörnet kom man ut via Grafton Road som är det stora Shoppingstråket med mängder av affärer och gatukonstnärer. Våra första mål var att se frun som sålde fisk på dagen och ”fisken” på kvällen:


Walk of fame utanför teatern


Molly Malone
In Dublin's fair city,
Where the girls are so pretty,
I first set my eyes on sweet Molly Malone,
As she wheeled her wheel-barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive, alive, oh!"

 

En paus var på plats på Grogan Castle Lounge med en god toast, Guiness and Irländsk Cider som inte är lika söt som den här hemma. Ganska skönt att sträcka på benen.
Det här blev av en liten favorit i Dublin
Sen blev det såklart ett stopp vid Phil Lynnot från Thin Lizzy statyn som bara var tvungen att besökas. När de var i Lund på 80 talet så var min syster där och tog honom på foten (det var stort för henne), så jag gjorde likadant…kanske inte lika stort, men en ganska kul grej att säga till syrran.

Phil Lynnot
Sen var det Guinnes storehouse att besöka, men det blev några stopp i solen på vägen, för det var en lång bit att vandra. På en av pauserna fick vi oss en pratstund med några Irländare om ditt och datt.
På väg till Guiness storehouse


Alla skyltar är med dubbel textning



Stone upon stone upon pallen stone
Guiness Store house (köp inträdet i förväg över nätet!), ett 7 våningar stort muséum fylld med Guiness reklamprylar i allt från mat till kläder, guidade turer, Guiness reklam över tiden, lär dig hur man häller upp en Guiness på rätt sätt från en öl pump, provsmaka Guiness på rätt sätt – Andas in, drick, svälj, andas ut via näsan och känn sötman på tungan, rökigheten på sidan och beskheten längst bak på tungan

Imponerande mängd

God mat


A woman need a man like a fish needs a bicycle



Provsmakning
Barer, restauranger och det mest besökta stället – Gravitude bar med en 360 graders Panorama över Dublin. Här kändes det som man var på världens största mingelparty/firmafest. Med inträdesbiljeten fick man en pint Guiness, så man fick ju testa det svarta guldet, som egentligen är mörkrött – och döm till min förvåning, jag tyckte det var ganska gott.


Alltid redo för ett stort Mingelparty

Guiness


Utsikten från Gravitude Bar över Dublin
Efter detta besök som tog minst 3 timmar, begav vi oss ner till Temple Bar området. Ett område där publivet, nattlivet sjuder, livemusiken klingar högt och stämningen på topp och såklart lite av en turistfälla. Vi stannade bar en stund sen begav vi oss vidare genom Stephen Green park och ner på Merrow Road och till O´Donoghues, där Irländarna samlas för en pint Guiness eller två. Det här låter kanske lite knäppt, men vad som vi blev mest glada för att äta denna helgen var ost och skink toast med senap….jag vet, enkelt, lätt och väldigt vanligt….och kanske inte så Irländkst.

Vanligt förekommande



Temple Bar området


Söndagen kommer alldeles för fort, hemfärden likaså och vi var tvungna att säga adjö. Taxiresan till flyget blev mer intressant med en Chaufför som kunde lite historia, pekade ut lite ställen och dessutom förklarade att Bono i U2 inte kallades Bono längre utan Gud, då han gör så mycket för världen. En stolt irländare som gjorde sista tiden i Irland lite mer intressant….vi vill tillbaka!!
 
 
Med sköna minnen och smaker har vi landat hemma igen till vardag, sol och en härlig vår och sommar framför oss.


Kram Kajsa