Vid min symaskin

Va roligt!! Utbrister mamma i telefonen när jag berättar att jag syr. Det är hennes lycka i livet, att sy. Inte min alltid, jag svär och muttrar mest.  Men när jag får mina idéer så måste jag ju sätta mig bakom pedalen.
 

Bakom pedalen

Uppvuxen bland tyg, synålar och hemmasydda kläder ( som jämt innehöll minst en nål kvar när den var klar), syförening, sykurser för tanterna i källaren så hade mamma en förhoppning av att vi alla syskon skulle älska att sitta bakom symaskinen och sy. Mellansysten är jätteduktig när hon sätter igång men jag ger inte min symaskin allt för mycket kärlek.

De här rackarna har stuckit en både här och där...

 

Men nu hade jag ju en idé…ni vet mina filurer som jag gör…

 

Filurerna

…jag ville ge dem lite liv. Så jag tog fram lite mönster som skulle kunna anpassas, hittade en sjal med pälstofsar , fixade lite stoppning, skinnlappar, garnnystan, filttyg och lite rutigt tyg för öronen och satte igång.

 

 

 

Sydde, tjurade, sydde lite till och la undan det i ett par veckor tills jag blev sur på ett annat syprojekt och tog tag i det igen. Nu är den klar, säg hej till min kanin filur 

Kaninfilur

Nästa som är på gång är en liten leopard filur. Så dags att svära lite till där bakom maskinen #@#=*, mutter, mutter, mutter….

Kram Kajsa

Jag steppar omkring och är lycklig

Det har varit en lite pysslig vecka, det här. På alla plan, känns det som.

Pysslat om mannen som blivit sjuk, ynklig som få (ni vet, man, sjuk,ynklig). Pysslat om mamma som trillade för två veckor sedan (så det har varit fullt upp), men nu börjar hon kalra sig bra på egen hand.

Sen har det gjorts nya filurtavlor inför julmarknaden (Krageholms Mölla 13-16 den 23/11) i helgen. Har lite små fix kvar med ramarna.

 

 

Men det roliga började i Onsdagskväll då svärmor och jag åkte till Plantagen till deras trädgårdsskola. Det var julkransbindning som skulle praktiseras och alla fick vars sin krans, ståltrådsrulle och en hög med granris. Sen var det bara att sätta igång.

 

 

Det var lite ”tannagnissel” bland damerna - det var pilligt, stålbandet hade en tendens till att trassla till sig och kransarna blev lite yviga och spretiga.

 

Fast jag gillar lite spret och yvighet, det ger karaktär. Nu är frågan om den ska pryda dörren eller bordet?! Om den ska få rött band eller någon dekoration alls?!

Sen kom torsdagen, min nya favoritkväll, i alla fall 3 veckor till. Då var det dags för 2,5 timme silversmide igen. Texten: LÁrt de vivre med bokstavspuntsarna ( inget lätt pilleri)skulle bankas på plats på den lilla plattan. Sen för att ringen ska bli klar fanns en del filande, slipande, putsande…

 

 

Mer lödande, citronsyrebad, kratsande och tvättande för att kunna fästa plattan, sen lite mer slip och puts innan finalbadet i den roterande baljan. Många steg innan man är klar.

 

Men för första ringen blev betyget tekniskt bra och jag steppade omkring i lokalen som en liten skoleflicka. Jo, jag steppade omkring hemma på kvällen också och tryckte upp fingret med ringen flera gånger framför mannen. dag på jobbet har jag fortsatt kvittra om in ring och t.om med mina systrar fick sig ett sms i morse.

 

Jag är nöjd!

Men jag är INTE nöjd med att halsen börjar krångala och kroppen börjar kännas tung…vill INTE bli sjuk!! Jag har INTE tid!! Så jag gurglar mig i saltvatten (flera gånger) och proppar i mig ingefära i massor.

Hoppas ni slipper undan alla sjukdom och får en fantastisk helg!

Kram Kajsa

Gå gärna in och gilla min sida för Atelje Lil Sis på Facebook www.facebook.com/ateljelilsis.
Tack :)