Va roligt!! Utbrister mamma i telefonen när jag berättar att
jag syr. Det är hennes lycka i livet, att sy. Inte min alltid, jag svär och
muttrar mest. Men när jag får mina idéer
så måste jag ju sätta mig bakom pedalen.
 |
| Bakom pedalen |
Uppvuxen bland tyg, synålar och hemmasydda kläder ( som jämt
innehöll minst en nål kvar när den var klar), syförening, sykurser för tanterna
i källaren så hade mamma en förhoppning av att vi alla syskon skulle älska att
sitta bakom symaskinen och sy. Mellansysten är jätteduktig när hon sätter igång
men jag ger inte min symaskin allt för mycket kärlek.
Men nu hade jag ju en idé…ni vet mina filurer som jag gör… |
| De här rackarna har stuckit en både här och där... |
 |
| Filurerna |
…jag ville ge dem lite liv. Så jag tog fram lite mönster som
skulle kunna anpassas, hittade en sjal med pälstofsar , fixade lite stoppning,
skinnlappar, garnnystan, filttyg och lite rutigt tyg för öronen och satte
igång.
Sydde, tjurade, sydde lite till och la undan det i ett par
veckor tills jag blev sur på ett annat syprojekt och tog tag i det igen. Nu är
den klar, säg hej till min kanin filur
 |
| Kaninfilur |
Nästa som är på gång är en liten leopard filur. Så dags att
svära lite till där bakom maskinen #@#=*, mutter, mutter, mutter….
Kram Kajsa