…och så var det slut för terminen på silversmidet. Det här
var en studiecirkel som jag aldrig ville skulle ta slut. Absolut inte så här
fort i alla fall. Det till och med irriterade mig att ”flickorna” ville ha
julmys med glögg och pepparkakor mitt i alltihopa och sno åt sig av de
värdefulla minuterna. Nu låter jag lite som en ”surkärring”…..men det var lite
mysigt med.
De sista gångerna har jag pysslat med en liten hemlis. Ett
hjärta med mina hjärtan på. De där hjärtana som jag vill ha nära mitt hjärta.
Min man och mina barn. Men jag blev så där lite lagom nöjd med slutprodukten,
för det där med silversmide är inte helt lätt.
Först sågade jag ut mitt hjärta från silverplåten….grrrrr,
de förbenade klingorna bröts hela tiden. Man ska vara så fjäderlätt samtidigt
som man måste ha lite tryck. Hur lätt kan det vara??
 |
| Att såga är INTE lätt!! |
Sen följer som vanligt de olika momenten för att slipa
kanter, putsa, rengöra, polera för att till slut kunna göra den finish som jag
valt. Lätt hamrad yta. Med lätta rörelser, lite svepande för att få en snygg
yta.
 |
| Hamra lätt och svepande |
 |
| Himmla svårt att få bra |
 |
| Aj, aj, aj om man slinter |
Att skära ut de små bitarna var läskigt med det stora
kapbladet. Jag tejpade fast bitarna så jag inte behövde ha fingrarna för nära.
Sen skulle kanterna filas fina och inte så skarpa innan jag kunde polera det
fint.
Placerade namnen rakt och fint, men när lågan kom på flög de
iväg som en virvelvind och jag blev först lite förtvivlad. Men vid närmare
eftertanke så blev det ganska coolt att det inte är så perfekt rakt utan mer
liv. Lite så livet är, som en virvelvind, härligt befriande.
 |
| Texten hamnade lite tokigt |
 |
| Ett hjärta med mina hjärtan |
Nu är det funderar dags över nästa projekt i silver som ska
ske till våren hoppas jag. Började med grunden till en ny ring, så får vi se
hur det slutar.
Nu är det helg och jag uppmanar alla till att njuta extra
mycket, för det ska jag
