fredag 12 december 2014

Allting har en ände utom korven som har två


…och så var det slut för terminen på silversmidet. Det här var en studiecirkel som jag aldrig ville skulle ta slut. Absolut inte så här fort i alla fall. Det till och med irriterade mig att ”flickorna” ville ha julmys med glögg och pepparkakor mitt i alltihopa och sno åt sig av de värdefulla minuterna. Nu låter jag lite som en ”surkärring”…..men det var lite mysigt med.

De sista gångerna har jag pysslat med en liten hemlis. Ett hjärta med mina hjärtan på. De där hjärtana som jag vill ha nära mitt hjärta. Min man och mina barn. Men jag blev så där lite lagom nöjd med slutprodukten, för det där med silversmide är inte helt lätt.

Först sågade jag ut mitt hjärta från silverplåten….grrrrr, de förbenade klingorna bröts hela tiden. Man ska vara så fjäderlätt samtidigt som man måste ha lite tryck. Hur lätt kan det vara??
 
Att såga är INTE lätt!!
Sen följer som vanligt de olika momenten för att slipa kanter, putsa, rengöra, polera för att till slut kunna göra den finish som jag valt. Lätt hamrad yta. Med lätta rörelser, lite svepande för att få en snygg yta.

Hamra lätt och svepande

 Att få bokstäverna raka och läsbara är en konst i sig. Först bankade jag namnen, blev inte nöjd, gick hem, kom tillbaka veckan därpå och gjorde om dem och blev fortfarande inte nöjd med 1,5 av dem. Men där gav jag upp och tänkte, jag behåller dem ändå. Silver kostar och att banka flera bitar med samma namn blir kostsamt i slutet. Dessutom bankade jag även en bit finger så blodblådan har gjort sig påmind i en vecka.
Himmla svårt att få bra

Aj, aj, aj om man slinter
Att skära ut de små bitarna var läskigt med det stora kapbladet. Jag tejpade fast bitarna så jag inte behövde ha fingrarna för nära. Sen skulle kanterna filas fina och inte så skarpa innan jag kunde polera det fint.
Placerade namnen rakt och fint, men när lågan kom på flög de iväg som en virvelvind och jag blev först lite förtvivlad. Men vid närmare eftertanke så blev det ganska coolt att det inte är så perfekt rakt utan mer liv. Lite så livet är, som en virvelvind, härligt befriande.




Texten hamnade lite tokigt
Slipa, putsa, rengöra, polera, göra ett litet hål för ringen. Sen var jag klar med mitt första halssmycke med mina hjärtan. Kanske inte helt läsbart och perfekt, men bara mitt att bära med stolthet.

 
Ett hjärta med mina hjärtan


Nu är det funderar dags över nästa projekt i silver som ska ske till våren hoppas jag. Började med grunden till en ny ring, så får vi se hur det slutar.
 
Nu är det helg och jag uppmanar alla till att njuta extra mycket, för det ska jag

 Kram Kajsa

6 kommentarer:

  1. Vad du är duktig på silversmide!
    Hjärtat är jättefint och att ett namn inte
    är rakt gjorde det bara snyggare.
    Ha en fin lussehelg
    Kramar/AM

    SvaraRadera
  2. Alla barn i början...tyckte det blev bra ändå ;))
    Önskar dej en fin helg;)
    Kram bia

    SvaraRadera
  3. Alldeles perfekt operfekt! Som livet och som skapande.
    Ett sånt smycke hade jag köpt rakt av, för personligheten.
    Vackert!
    Kram Hannis

    SvaraRadera
  4. Så fint hjärtat blev med dina hjärtan i. Förstår du gillar det. Ha en fin lördag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  5. Så kul och så fint. Kram Anette

    SvaraRadera
  6. Så kul att hitta något att göra som är så kul. Vad fint ditt hjärtan blev! Kram Suss

    SvaraRadera