Livets berg och dalbana

Livet är som en väg där man inte kan se dess ände....

I september blev jag varslad på jobbet, det var en väldigt konstig känsla. Efter så många år med fast arbete helt plötsligt så ruckades vardagen med en kommande uppsägning. Jag, utan jobb? Hur skulle det fungera?

Besviken!
Frustrerad!
Ledsen!
Förvånad!
Förvantansfull!
Irriterad!
Omtyckt!
Magklump!
Oro!

Tankarna började gnaga direkt efter samtalet, det tisslades och tasslades sinns emellan på jobbet. Kontakter fick letas fram, skapade små ringar på vattnet, en intervju här, en där. Med en stor portion tur och en bra vän som skapade kontakten, lyckades jag få ett nytt jobb redan innan uppsägningstiden löpt ut. De andra som blev drabbade kämpar fortfarande på.  Jag känner mig glad, lättad och varm över ha fina vänner omkring mig. Nu ska jag börja om på nytt, få ny kamrater och lära mig en helt ny del av yrket, fast ändå inom samma bransch.

Jag tog morgontåget till Norrköping, bilden är några år gammal och solen sken väl inte riktigt lika mycket

Sista veckan blev ett stort kaos, där jag startade veckan med att åka till Norrköping för att lära upp en ny tjej för min position. Tjejen som skulle lära sig vara sjuk och back-upen var hemma för sjukt barn och kom in dag två i fyra timmar. Det blev lite möte, videokonferenser och jobba på som vanligt.

Kvällarna roade jag mig med att promenera i Norrköping, men det var så mörkt på kvällen så det blev inte mycket fotograferande. Dessutom råkade en väninna härifrån vara uppe i Norrköping på ett hotell nära mig, så det blev ju såklart en liten träff. Och kväll nummer två hade jag en middagsträff med ett åkeri som jag på tidigare arbetsplatser haft god kontakt med, det blev en god och rolig kväll.

Norrköping hade små möss på besök i stan

Spårvagnen rullade förbi

Höst, mörkt och lite blött ute

Väl hemma igen, satt jag de sista två dagarna i videokonferens och lärde upp min Norska motsvarighet. Fredag kväll, och jag var helt slut i knoppen, kan ni tro. Men en vacker bukett fick jag med mig och en massa värmande kramar.

Måndag är vilodag och tisdag är det dags att möta mina nya utmaningar...och helt enkelt, jag är super nervös.

Kram Kajsa